Simning 6000m miiiiiaaaaooooo

Insim
SS 200
4x(100+75+50+25 acc)
---------------------------------------------------
10x200 st. 3.25
bad 50
3x200 st. 3.15
bad 50
s.s 4x100 max st. 2.0
4*100
4x50
10*50 arm
5*50 hårt
SS 250
=
6000m


Härligt och roligt pass. Höll mig igång på vitargo proffessional.

söndagslöpning

Löpning 11.8 km med Mattias.
Sprang i mina nya ds racer och på slutet drog jag på rejält för att det testa vad de gick för. Helt enormt sköna. Det kändes som jag flög fram.

Känner att min träningslust sakta men säkert kommit tillbaka. Det är helt underbart att känna sig stark och snabb i kroppen. Fortsätter tänka positivt och köra roliga pass under december.

Simning 30 min
Teknik och och lite flås

Simning med spif triathlon

Spif simmar mellan 21:00-22:00 på Eriksdalet. Skulle jag äntligen våga mig dit? Stället kommer ju vara fyllt av riktiga idrottmänniskor. Dessutom att de är triathleter hela bunten. De har säkert gjort en massa Ironmans. Jag samlade mig, åt en rejäl middag och gav mig hemifrån tio i åtta. Jag vill ju inte komma för sent till den här träningen. Halv nio är jag ombytt och klar och går in i den stora 50meterbassänghallen. Går bort till stället där de brukar samlas och försöker ladda inför passet.
I vattnet ser jag redan en man simma fram och tillbaka. Det visar sig vara Peter Dörlich, en atlet som ursprungligen kommer från tyskland. Efter en stund kommer ytterligare en kille in i simhallen. Han går fram till Peter och börjar prata tyska! Fint, tänker jag, ytterligare en tysk.

Folket börjar nu strömma in och jag börjar nu ana oråd. Kommer jag överhuvudtaget ha en chans att simma med dem här människorna? Tränaren kommer in. En kille på kryckor som är väldigt smal och deffad. Han möts av applåder och det visar sig att den här killen har gjort 10 ironmans på 10 dagar! Atleterna hoppar i och jag doppar försiktigt tån och känner av hur kallt det är. Det var inte så farligt. Jag tar mod till mig och hoppar i.....iiiiiiiiiiiiiiiii,,,,,Det var visst ganska kallt ändå. Vi börjar med att simma in 200m och därefter kör vi teknikövningar där jag får kämpa riktigt bra. Bensparkar kändes inte riktigt bra efter gårdagens marathon. Jag bet ihop och körde på. Sen var det hundringar på sjunkande starttider 1minut,55,50 och 45. Jag lyckas hänga med bra. Resten av passet bestod av lite blandade tempoökningar och jag kände mig nöjd över att jag lyckats ta mig till triathlonklubben. Hoppas nu jag bara vågar mig dit igen. Det får framtiden utvisa.

Simning 1500 m

Löpning 4.2mil 3.29 Behövde rensa tankarna lite.

Simning med spif och köpte ett par nya skor

simning 2000m
Tvåhundringar med mr säfström som draghjälp
Bra fart

Då börjar vi lite lugnt

Löpning 10 km 42min
Hyfsat hög puls. Kul att springa igen

Racerapport

Vet inte riktigt hur jag ska börja så jag börjar helt enkelt från simningen. Någon slags insim existerade knappt med tanke på att först skulle Nationalsången sjungas och sen skulle eliten starta tio minuter före oss andra. Nationalsången var en klass för sig. Folk grät och höll handen på hjärtat. Intressant och fascinerande må jag säga. Det är annat i Kalmar det.

Jag stod hyfsat långt fram och när startskottet small så sprang 2400 simmare samtidigt ut i vattnet. Det blev lite smått kaos och jag hade fullt upp med att parera de galna vågorna samtidigt som jag slog bort armar och ben i ansiktet. Att slå ut en tand är ju inte direkt drömstarten. Jag rundade den bortersta bojen precis och med facit i hand så var det nog ett misstag. Jäklar vad vi slogs där ute. In mot stranden gick det snabbare och lättare. Man bara drogs med av vågorna och jag hann roligt nog se några rockor på botten. Andra varvet var det inte fullt lika mycket bråk och det gick riktigt bra. Jag är nöjd med simningen. När jag kom upp ur vattnet sprang vi genom en dusch och sen fram till folket som slet av en våtdräkterna. Lay down skrek de och då var det bara att lägga sig ner och sen hade man två personer som slet av en dräkterna. Grymt. Tog min gearbag och sprang in i tältet och bytte om. Sprang sen till cykeln och gav mig ut. Inga större problem där egentligen. Min cykelträning de senaste veckorna har varit i princip obefintlig de senaste veckorna så jag bestämde mig att lägga mig på ett ganska lågt snitt, 35/km. Jag höll den snittet i princip hela loppet skulle jag tro om inget speciellt hände den sista milen då jag inte kollade speciellt mycket. Jag drack 3 flaskor vatten och fyra flaskor sportdryck vilket är mer än jag någonsin gjort under ett lopp. T2 gick snabbt och smidigt och i sedvanlig ordning passade jag på att kissa innan jag stack ut. Kändes tufft i början men jag hade ett bra löpsteg och beslutade att jag skulle hålla igång så länge det gick. Jag körde på och först när det var 7 km kvar började jag dra ner på takten. Även fast tiotimmarsgränsen fanns där så kände jag att den inte var så viktig. Jag hade varit långt under den tidigare och den kändes inte alls viktig. En rolig grej var förresten att jag började gråta när jag gick ut på andra varvet på löpningen för då visste jag att jag skulle klara det. När det var 4 km kvar så gick jag ganska stora bitar tills det kom en tjej som sa: come on run with me. Jag började då springa igen och fick upp lite fart igen. När jag sen kom fram mot mål så var känslan helt obeskrivlig, så jäkla mycket människor och amerikanare och jag fick gåshud på kroppen och bara sprang sista biten och hoppade över mållinjen. Väl i mål fick jag en personlig assistent som ledde mig till fotograferingen och visade mig var det fanns mat och dryck. Sån otrolig service. Jag åt en hel stor panpizza och åt en massa kakor och sen väntade jag och Nicklas in Elin som gjorde ett helt otroligt bra lopp.

Nu känner jag att ölen börjar verka.. :)

Allt känns så bra idag. Kan inte riktigt fatta att det är sant.

Börjar dra ihop sig

Nummerlappen uthämtad. Kroppen känns bra. Huvudet känns bra. Börjar bli rejält peppad nu.

En dag kvar.

Liten rapport från första resdagen

Åkte ut till Arlanda klockan tolv på natten. Planet skulle gå 06.25 och arlanda express slutade gå vid halv ett. Jag lyckades halvsova i två,tre timmar innan jag skulle checka in. När jag sen boardat så somnade jag på direkten. Efter 1 timme vaknade jag till och upptäckte att vi fortfarande inte hade lyft. Ingen bra början men jag kände mig iaf ganska trygg efter jag hade 3 timmar till godo i Frankfurt. Till slut lyfte vi iaf och det var en lugn flygning på ca 2 timmar.
I frankfurt tog jag det lugnt fram tills planet skulle lyfta till Atlanta. Inte så mycket att säga om den resan. Grubblande lite om allt som händer i Sverige, men det kändes fint att komma iväg.
Satt bredvid en tjej som jag pratade med ganska mycket. Först var min engelska lite knagglig med sedan låssnade det det. Inträdet till USA gick väldigt smidigt. Var inne i landet på en halvtimme. Mannen som förhörde mig blev imponerad av att jag skulle köra en Ironman och var väldigt trevlig. Förstod inte alls detta prat om att det skulle vara så jobbigt. Men det är väl olika från gång till gång kan jag tro. Jag blev sen sittande på flygplatsen i tre och en halv timme och väntade inte Nicklas och Elin. Det var så skönt att vara fram så dem timmarna gick riktigt fort.

Första natten tog vi in på ett motell efter att ha käkat på Taco bell. Sov riktigt gott och sen begav vi oss ner mot Panama city. Hotellet vi bor på nu är helt underbart. 17 våningar upp och en utsikt som jag aldrig sett förut. Helt galet. Vi har testat cyklarna och simmat och sprungit en del och nu väntar några dagars underhållsträning och shopping.